Infidels (1983)
Infidels som släpptes i slutet av oktober 1983 innebär en viss uppgång i Bob Dylans produktion i förhållande till de senaste studioalbumen.
Ljudet är delvis präglat av Mark Knopfler som medproducerade och spelade gitarr på albumet, men som i slutskedet blev åsidosatt. Detta hände också på Slow Train Coming och även denna gång måste reservationer gälla de syntetiska inslagen som låter sig skönjas. Det handlar dels om ett ljud som är fast förankrat i ett musikaliskt mode från denna tid vilket inte passade Dylans låtar särskilt väl, dels en tendens till överproduktion.
Det råder dock inget tvivel att Dylan har skrivit många starka låtar till detta album. Inte minst ”Jokerman” och ”Licence to Kill”.
Merparten av låtmaterialet har dock blivit lidande av produktionen. På ”Neighborhodd Bully” matchas Dylans röst illa mot uppdrivna gitarrer som närmast påminner om en låt med Queen. Redan nämnda ”Licence to Kill” har också blivit illa medfaren av produktionen – det finns flera bättre versioner av denna låt i andra utgåvor. Det kanske allra tydligaste exemplet på vart slutresultatet lett i studion är ”Union Sundown” som verkar vara en låt av Dire Straits sjungen av Bob Dylan.
Å andra sidan är Infidels en favoritskiva för en del, det handlar nog till sist om vilket sound ens öron har tycke för i detta fallet.
På Springtime in New York - The Bootleg Series Vol. 16 finns både ratade låtar från inspelningen och alternativa versioner.
Tillbaka till studioalbum | Live | Samlingar | Bootlegs
